FALLING TO PIECES
Idag har jag levt i 3 långa år utan min pappa. Det är hemskt, för exakt 3 år sedan var det den värsta dagen i mitt liv. För exakt tre år sedan trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna skratta, le eller kunna vara det minsta glad igen. För varför skulle jag få skratta när min pappa inte levde mer?
Nu har jag bevisat motsatsen, för med hjälp av min familj och mina vänner så har jag kunnat leva ett normalt liv iallafall. Det handlar verkligen om att slå sig på botten för att sedan ta sig upp mot ytan igen.
Alla får vi motgångar i livet, andra mer jobbiga än andra och dagen för tre år sedan var min livs största motgång.
Det vet jag, ingenting är värre än när man får reda på att ens pappa har valt att inte leva mer. Ingenting.
Hur som helst så vet jag att min pappa sitter där uppe och ser ner på mig, och jag gör allt för att han ska vara stolt över mig. Det hoppas jag verkligen att han är, för jag älskar honom. Det kommer jag alltid att göra.
Min pappa♥
Kommentarer
Trackback
