typisktcissi

idag är det 9 dagar kvar tills min pappa skulle ha blivit 47 år.. Det är vid den här tiden på året som det blir så himla jobbigt, och jag måste verkligen förbereda mig psykiskt inför den 19:e maj. Den dagen är så grymt tuff för mig. Om du hade levt så hade vi firat dig och ätit tårta och du hade fått paket, ja kort sagt så hade vi gjort det man brukar göra när ens pappa fyller år! Men nu har det hemska hänt och det är verkligen inte som vanligt.. För hur kan man fira din 47-årsdag när du inte ens finns här nere hos oss? Det går liksom inte! Och det är de som är det jobbigaste.. Ibland vill jag ringa dig och fråga hur du mår, fråga om råd som bara ens pappa kan ge en, och bara prata allmänt! Men jag inser med tiden att  det inte går.. Jag inser också att jag saknar att sitta i ditt knä, krama om dig och bara få umgås och vara med dig, så som vi brukade göra! En sak till som jag saknar är lördagsmorgnarna och du var uppe tidigt! Sedan väckte du oss genom att kittla oss under fötterna medans du sjöng Gomojjon Gomojjon - sången! Då hatade jag det, men nu skulle jag göra vad som helst för att bli väckt på det viset igen!
Med tiden har jag sakta börjat acceptera min situation, jag lär mig också att hantera och handskas med den varje dag!
Om man tror på en högre makt, alltså gud osv.. Så tror man säkert att ens pappa kan se och höra allt man gör, jag vet inte riktigt vad jag ska tro!
Men om du ser det här pappa så vill jag att du ska veta att jag saknar dig fruktansvärt mycket och att jag aldrig kommer sluta älska dig, för du har kvar den där speciella platsen i mitt hjärta som du alltid har haft!
Love You♥


Jag kommer alltid att älska dig papps <3